James Bond agent 007 skäller till

16 12 2009

Nu har matte släpat upp mig till Blå Stjärnan igen. Igen alltså, för i maj månad opererades jag där. Det var verkligen på tiden, för jag hade ont! Jag tyckte det var lite spännande åka dit. Möta massa hundar, en del kan man skälla på. Fast när han den doktorn klämde o kände på mig var det inte kul. Jag skrek faktiskt, fast det borde inte jag, självaste 007 James Bond erkänna.

Matte eller mamma som vi säger, var orolig. Men det var inte jag. Jag viftade glatt på svansen och gick med min sköterska. Sen minns jag inte så mycket mer för jag fick sova, sova länge. Sedan när jag vaknade kunde jag inte gå. De hade tagit bort en disk, vad nu en disk är för nåt,  trodde det var tallrikar o sånt som matte tar hand om efter maten. Dessutom hade taket på kotpelaren sjunkit mycket, det var därför jag hade ont, för alla nerver låg i kläm. Jag hörde när de berättade för mamma om detta.

Men vadå taket sjunkit, inte har väl jag ett tak i på rygg. På taken brukar skatorna sitta och retas. Inte sjutton flyger de bort fast jag skäller på dem.

På natten efter operationen fick jag sova jämte personalen, jag tyckte inte om att ligga i en bur. De gilla mig så jag fick vara med dem. Sedan var personalen lite konstiga, för jag hade inte kissa innan. Men plötsligt kände jag att oj jag måste kissa. Så jag ställde mig upp, vinglade runt å golvet lite, sen kissa jag på golvet. De, personalen, blev så glada och berömde mig. Konstigt folk det där, hade jag gjort så hemma så hade både mamma o husse skällt på mig.

Efter två nätter fick jag åka hem. Det var jobbigt att gå, man blev trött, sen var man lite vinglig också. Men mamma lyfte mig försiktigt upp i bilen så vi kunde köra till Varberg.

När jag kom hem så fick jag bara gå korta promenader, 5 min sa doktorn, Gustav Svensson.  Det tyckte husse var bra, för han gillar inte långa promenade. Men matte tyckte det var lite trist. Ibland kom vi bara 10 meter utanför grinden när jag vände o gick hem igen. De hade satt upp en barngrind i trappan för att jag inte skulle gå i den. Men vem kan gå i en trappa? Inte jag, inte då i alla fall.

Men tiden läker alla sår och jag blev bättre o bättre. Fick sjukgymnastik på Hallands djursjukhus vid Travbanan. Jag fick även akapunktur, det var väl inget att få 8 nålar nerskruvade, men de två sista. AJ! Jag satt still och skällde rakt ut i luften. Matte var rädd jag skulle lägga mig på ryggen o skava bort dem. Men man är inte dum heller! Sen fick jag vattengympa, det var kul. Jag sprang, tja sprang o sprang, rakt in i korridoren. Glad över att få bada. Så glad att jag gjorde glädjeskall hela tiden.

VattenträningMatte lockar mig framåt i vattenrännan

Nu har jag varit på återbesök i går faktiskt. Matte o husse var lite oroliga för jag snubblar ibland, är vinglig och har svårt för att ställa mig upp. Men jag har INTE ont, det är viktigast av allt. Så jag är glad o nöjd med livet. Nu har vi flyttat till ett hus också med en stor trädgård för mig att springa i. Bara 10 minuter till havet!

Kollar mina domäner

Trädgårdsarbee

Kollar mina domäner!

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: