Vilse i skogen

10 02 2010

Min matte är inte klok. Hon fick en dag för sig att vi skulle gå över åkern. Men vadå, det gick upp över hennes knän. Men jag då? Jag försvann. hela vägen när vi pulsa över två åkrar skällde jag för att tala om – DET ÄR JOBBIGT. Men man kan inte vända, sa hon.

Sen fick hon för sig gå upp i skogen. Det var NÅGON som gått där innan. Men sen var det INGEN som gått där. Även om det är LÄTT hitta stigen i vanliga fall, var det SVÅRT nu. För det fanns ingen stig, bara massa snö. Stigen var gömd av snötunga grenar. Vi kom FEL! Lite åt sidan om stigen. Sökte oss fram, kröp under grenarna, matte fick snö ner på ryggen. Fick krypa tillbaka och börja söka vidare. Efter mycket pulsande i snön lyckades vi hitta rätt och komma ner till en annan större stig mellan några hus. Matte borstade av sig snön, skakade mössan, borstade av mig snö och tog bort snöbollarna som hängde i pälsen.

Tänkt, det blir ofta lite äventyr när vi går ut, matte och jag.


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: